Reset_your_life-logo[1]

2019

Jag som så många många andra har sett SVT-dokumentären om Josefin Nilsson och återigen drabbats av hur skevt och ängsligt vårt samhälle fortfarande är. Hur vi hukar oss för män(niskor) med makt och hur få det är som vågar välja en annan väg när det innebär en konfrontation eller konflikt av något slag. 

 

konflikter triggar
 

Vad händer egentligen inom oss när vi ställs inför att ta en konflikt, en konfrontation eller sätta en gräns? Det är få områden inom det sociala spelet som är så laddat och som väcker sån kreativitet när det kommer till strategier för att undvika eller uthärda. 
När man tittar in på den unika energikartan vi är designad i kan man hitta en sårbarhet i det här temat. En sårbarhet som gör att man amplifierar andras känslor. Det gör att när man närmar sig en konfrontation så aktiveras ett enormt obehag i kroppen som man instinktivt vill undvika till varje pris. 

Är man omedveten om detta så är det troligt att man skaffat sig strategier redan som liten för att undkomma obehaget. En del blir lustigkurren som avleder konflikten med att vara tokig och rolig. Några andra vänder kappan efter vinden, lägger sig platt eller tar ställning på den sida det verkar tryggast. Eller kanske du istället har varit den demokratiske medlaren som sprungit med budskap mellan parterna för att förhindra konflikt, eller som intagit en förstående position trots att du egentligen inte alls hållit med vederbörande. Men det är ju lugnast så. 

Sen finns varianter som offervarianten som med ynkliga tårar avleder, eller attackförsvarar med förklaringar och ursäkter. 
Säkert finns ännu fler tricks att undvika obehaget en konflikt väcker.
 

Det ironiska är att vi använder dessa strategier helt i onödan för när vi har den här sårbarheten i vår energikarta så agerar vi utifrån vad som pågår i andra. Obehaget är inte det egna. Det är information om vad som pågår hos människorna omkring oss men gör att vi utan att förstå varför, följer flocken. Det är något vi kan lära oss att särskilja och hantera om vi har den kännedomen.

 

behovet att tillhöra
 

En annan aspekt av varför vi så ofta skyr konflikter och konfrontationer är vårt starka behov av att få tillhöra ett sammanhang. Vi är flockbetingade. Det är tryggt att tycka lika. Tryggt att vara sams. Även om det kräver offer. Det är så stammen har överlevt. Det här är också något vi naturligt bär med oss i våra gener, nedärvt ända från grottiden, det finns i vår biologi. Ensam är inte stark. Ensam riskerar man att dö. 

Den tid vi nu befinner oss i handlar så mycket mer om den individuella människan än om stammen. Vi står i en utvecklingsfas där själva människan behöver växa och utvecklas som väsen och för att göra det behöver vi lyssna inåt mer än vad vi lyssnar på andra. Det verkar bli en konflikt med allt det vi har med oss i våra fysiska system som är knutet till stammens överlevnad. 

Att våga stå upp för den egna vägen, det tyckande som är sant för mig och som kanske inte verkar sant för min omgivning, det drar upp rädslor som har sina rötter djupt inne i våra väsen. 

Men, det är när vi vågar följa den sanningen som vi kopplas upp till den gudomliga intelligensen vi alla är del av men som vi tappat kontakten med. Det är då vi skapar vågor av förändring.
 

Att våga vara större än den konflikt du står inför, att våga stå kvar förankrad i dig själv i vad du vill och tycker trots att det både innebär risker samtidigt som det drar upp rädsla och obehag, försvar eller inlärda strategier... 

Det är då du får kontakt med en trygghet som inte går att finna någonstans utanför dig själv. Ingen annan människa eller något sammanhang kan erbjuda en liknande trygghet. 

Det är tryggheten som kommer ur djup inre sann kontakt, med källan av den du ÄR.

 

RÄDSLANS GREPP
 

Känner du igen dig i någon av de olika strategierna för att undvika konflikt? Och har du, liksom jag, och så många av alla kvinnor (människor) som blivit utsatta för maktmissbruk av något slag, levt ett liv med en underliggande oro för att bli avvisad? bortvald? inte få vara med? bli utanför?

Vad har du kompromissat med i dig själv för att säkerställa att få vara med i olika sociala sammanhang? Vad gjorde du som barn för att få vara med i kompisgänget? Vilka val gjorde du som tonåring för att inte riskera att bli utanför gemenskapen? Vad har du stängt inne eller stått ut med som vuxen för att känna tillhörighet på jobbet, för att få jobbuppdrag eller bli godkänd som förälder, partner?  

Det är dags att sluta nu. Det är dags att våga stå kvar i vad som är sant för dig oavsett vad andra tycker. Det är dags att sätta gränser för vad som är ok.

I kölvattnet av #metoo är det viktigare än någonsin att vi lär oss ta de konfrontationer och konflikter som behövs, som är sanna att ta, för att bryta de destruktiva maktmönster som präglat vår mänsklighet under alltför lång tid. "...men nu får det vara nog."  som skådisen Alexander Karim sa så klart nu i samband med SVT-dokumentären om Josefin Nilsson.

Kram Helena

Läs hela inlägget »

Så många människor därute i världsligheten. Så många människor som mår dåligt. Så många som bränner ut sig. Som får kroniska mystiska sjukdomar som bryter ner dem. Som strävar och kämpar. 

Hur ska vi kunna hjälpa dem alla? 

De flesta jag arbetar med i sessioner konstaterar att den inre resan de gör med att möta gamla trauman, stora som små, är superspännande. Till och med roligt spännande att förstå samband och de bio-logiska processerna bakom symtom och beteenden. Dessutom mår de bättre till på köpet!

Varför tar då inte fler tag i sina liv kan man ju undra?
 

rädslans makt

Det jag har mött genom åren och även fått utmanat mig själv i, det är rädslan för vad som kan "hända" om vi riktar fokus inåt och börjar öppna ögonen för vad vi egentligen vill.
 
Tänk om jag vill skilja mig/separera/göra slut?
Tänk om jag vill bryta med mina föräldrar?
Tänk om jag vill hoppa av skolan?
Tänk om jag vill byta jobb?
Tänk om jag inte vill bo här? 
osv osv

Få människor tänker, tänk om jag blir lycklig?! Eller frisk? Eller framgångsrik? 

Det är som att OM vi vågar tänka dessa tankar så slår rädslan en knockout direkt, för tänk om jag vågar hoppas och tro, och sen MISSLYCKAS??!! Då är det bättre livet får fortsätta med jämna plågor och strävan. Då vet vi vad vi har att förhålla oss till iallafall. 
 

vägen till frihet

Det ironiska är att din utveckling är ett arbete du inte kan misslyckas med. Det finns nämligen inget rätt eller fel. Men det finns heller inget facit på hur just ditt liv kommer se ut om du vågar dig på att öppna luckan till ditt inre. Men om ni bara kunde se och höra befrielsen och lättnaden hos de modiga människor jag fått förmånen att jobba med! 

När man väl förstått processen i att möta sina demoner, oavsett om det är stress, ångest, sorg, destruktiva beteenden eller rastlöshet får man tillgång till så mycket mer av sig själv. Dessutom sparar man enormt med tid av smärta mot att ständigt jobba emot det vi känner och upplever. Det är en lååång smärtprocess det.

Att våga vända sig inåt gör livet blir mer tillfredsställande. Mer givande. Det blir mer begripligt och mindre dramatiskt. Glädjen spirar samtidigt som tryggheten växer. För du litar mer och mer på dig själv, därför litar du också mer på livet.

Det är oxå ganska få som faktiskt behöver göra alla dessa stora förändringar som vi från början är rädda för. Livet och dina närstående är enastående och ofta väldigt följsamma för dina förändringar.
 



Livet är så fantastiskt och spännande!!
Kramar Helena




 
Ett extra tack till fantastiska herregud&co vars bilder berikar så mycket!!

Läs hela inlägget »

Hur mycket påverkas du av att du jämför dig med andra egentligen? Är det något du reflekterat över? Många tror att de inte alls jämför sig utan tycker att andra får göra och vara som de vill, det är inget man bryr sig i, men i själva verket jämför man sig så att man kanske till och med identifierar sig i och med andra. 

Det här kan ta sig uttryck på lite olika sätt och i olika situationer. Till exempel när du känner svartsjuka och avundsjuka, eller känner osäkerhet i nya sammanhang, med nya människor. Om du lägger mycket tid och energi på dina klädval, frisyr och smink, har svårt att lämna hemmet osminkad och i myskläder. När du känner att det är väldigt viktigt att hänga med i modet, vad som är aktuellt i din närhet. Om det första du tittar på hos människor är det yttre pyntet. 

Ett annat fenomen är när vi känner oss själva som en sorts person när vi lever ensam, men så fort vi går in i en relation som passerat förälskelsepsykosen, så känner vi inte igen oss själva längre. Vi blir osäker, vill ha kontroll, bekräftelse, slutar göra egna saker, vill inte att partnern gör aktiviteter utan dig.. osv

Om nedsättande tankar om andra dyker upp med påföljande känsla av lättnad, skönt, jag är i alla fall inte större än x, eller jag ser iallafall inte lika gammal ut som y, eller jag låter åtminstone inte lika korkad som z.. osv.

Du kanske undviker att uttala dig i grupper där du inte känner de andra så väl av rädsla för att säga fel saker, eller du kanske till och med struntar i att delta i event för du kan säkert inte lika mycket som man borde för att ha någon behållning av det.. osv

Om du vaknar efter en blöt utekväll så får du oerhörd ångest över hur mycket du pratat, vad du sagt eller gjort.. osv osv osv

Känner du igen dig i något av ovanstående så är du definitivt någon som jämför sig med andra. Och som förlorar på det. Inte för att du är sämre. För att du tappar kontakten med dig själv.
 

självkänsla

Man skulle kunna benämna de här exemplen som tecken på låg självkänsla vilket det oxå är. Ju lägre självkänsla desto större benägenhet att jämföra sig på ett destruktivt sätt. Om man är trygg i sig själv och har en god självkänsla sker jämförelser mer i syfte att bli inspirerad och lustfylld.

Om det inte fanns andra att jämföra sig med, vad händer med din självkänsla då? Skulle den vara något problem då? Förmodligen inte. 

Det här har varit en av mina största sårbarheter och den finaste gåvan jag givit mig själv. Att förstå vem Jag i min unika personlighet Är. Ju mer jag lärt känna mig själv genom de olika verktyg jag nu jobbar utifrån, desto lugnare har mitt inre blivit. Det är som att det kaotiska bruset tystnat och en tillbakalutad vila i mig själv är närvarande. När jag jobbar tillsammans med dig är en av pusselbitarna att återskapa kontakten med dig själv på en sån djup och trygg nivå att du inte längre behöver bli påverkad av vad andra gör och säger. Du är Du, och det är mjukt, lugnt och naturligt. 

Vill du ha min hjälp att befria dig från det inre kaoset kan du enkelt maila mig här.

Vänligen, Helena

Läs hela inlägget »