Reset_your_life-logo[1]

kärleken, den kärleken

Det är lätt att säga. Du behöver älska dig själv innan du hittar kärleken. I mitt fall kan jag säga att det inte stämmer. Jag upptäcker hela tiden nya nyanser av hur jag avvisar mig själv, trots att jag hittat min kärlek. Men för att släppa in all den kärlek som vi alla har en födslorätt till, då behöver vi villkorslöst älska oss själva. Det spelar ju ingen roll hur mycket kärlek någon annan strösslar över en om man själv inte släpper in den.
Jag tror att det är få av oss människor som på alla plan är 100% tillfreds i sina relationer.

Vi kompromissar och anpassar oss och har det helt ok. Men djupt därinne finns ändå en längtan efter något mer. 
Är vi singlar kanske vi trivs med det livet, men av och till, i perioder, kanske tom i cykler, så smyger det sig på en längtan efter "någon" som ska fylla ens inre hålrum, bekräfta en för den man är eller bli lösningen på den ensamhet som ibland känns fattig. 

Inget konstigt med det. Så känner väl vi alla?! 

Hur märker man då, att man inte älskar sig själv villkorslöst?
 

OLIKA TECKEN & BETEENDEN

Många av de jag träffar står i valet och kvalet om man ska stanna i relationen eller lämna den. Man lägger fokus vid vad den man har en relation till, inte ger eller gör. Min partner lyssnar inte på mig, ser mig inte, eller tar mig för given. Det spelar ingen roll vad jag gör, hur jag klär mig eller vad jag säger så lägger hen liksom inte märke till mig, jag får inte det jag behöver. 

Det gör såklart ont. Det är smärtsamt att inte bli sedd och bekräftad för den man är. Det är smärtsamt att inte få kärlek på det sätt man längtar efter och vill ha.
 

needy

Det kan leda till att man börjar anpassa sig än mer, göra sig till, göra sig tillgänglig ifall att, man har en ständig jour, beredskap för att finnas på det sätt som ens partner skulle ge signal om. 
Man tappar fullkomligt sitt fokus på vad man själv vill och har lust med för all tid går åt till att känna in partnern. 

Man slutar planera in aktiviteter med vänner, man slutar med de egna intressena för att vara tillgänglig. Kanske börjar man med lika aktiviteter som sin partner men inte för att det känns kul, utan för att få tillfälle att följa med hen.
Needy är ett talande ord, klängig fast lite mer subtilt.
 

bitter

Andra klagar, tjatar och gnäller över allt ens partner inte ger eller gör. Som partner kan det uppfattas som att ingenting man gör är tillräckligt. Ofta handlar det om sånt som partnern inte reflekterar över, eller tycker är viktigt eller kanske inte ens har förmågan att förstå, hen är helt enkelt inte där. 

Man pratar och förklarar hur och varför hen borde ändra på sig eller så kommer man med gliringar och pikar som hen borde förstå. Det vore ju trevligt om hen någon gång såg att fönstren är nyputsade eller att jag har nya underkläder eller att tvättkorgen är full. Men ingen förändring sker, hen verkar inte ens vilja gå mig tillmötes. Bitter och gnällig, jag har själv hamnat i det här beteendet men samtidigt vet jag att jag själv har mycket liten benägenhet att gå någon tillmötes som är i den sinnesstämningen.
 

kontrollfreak

De som jag inte lika ofta möter är de som använder kontroll som en strategi för att säkerställa att kärleken stannar. När rädslan för att bli lämnad är så stor att man börjar manipulera sin partner på ett sätt som gör att de inte har hjärta att göra så mycket utan dig. När man sakta men säkert begränsar sin partners liv, och sitt egna för att känna sig trygg och älskad.

Kanske gråter man, hotar och kräver bevis på lojalitet, går igenom fickor och telefon efter bevis på motsatsen. Eller så använder man mer subtila metoder att manipulera genom att kanske utnyttja partners samvete. Sakta men säkert begränsar man sin partners liv men också det egna livet för att bli säker på kärlek. Det är helt enkelt rädslan som styr.

Och där det finns rädsla kan inte kärleken bo.
 

VAD HAR DET MED SJÄLVKÄRLEK ATT GÖRA?

Så länge vi går med sår inom oss som handlar om svek och avvisande så är det svek och avvisande vi får. Det är som att vi driver andra till någon form av svek trots att de kanske inte ens vill svika. Det behöver inte ens kännas som ett svek i någon annans upplevelse men omedvetet har vi en inre sökare som läser av allt vi möter med en lins av svek framför oss. I stort som smått.

Vi kan uppleva ett avvisande i situationer som att partnern somnade före du ens lagt dig, eller när hen tar upp telefonen under ett samtal med 

dig, likaväl som vid uppdagad otrohet som är en mer uppenbar upplevelse. Det går att få det till ett avvisande i nästan vilken situation som helst om såret finns där.
Om vi vill njuta av sunda och kärleksfulla relationer behöver vi våga titta på de här såren vi har med oss. Vi behöver möta och läka dem. 
Det är så vanligt hos oss människor att när vi känner oss avvisade eller svikna så lägger vi skuld på oss själva. Det kan yttra sig som att vi skyller på partnern men i själva verket lägger vi mycket tid på att rannsaka oss själva, älta varje händelse och vad vi kunnat göra annorlunda. Vi har samtidigt svårt att berätta om smärtan i att känna sig avvisad och sviken, oälskad. Det är lättare att skylla på partnern som gjorde så jag blev sårad. Och så läggs mycket tid och energi på att prata och älta om dramat och "idioten" som gjort mig så illa. 

Och visst, det kanske bottnar i hur din anknytning utvecklades som spädbarn eller de svek du utsattes för under uppväxten, men det behöver inte definiera din nuvarande och framtida kärlek till dig själv.

Det väljer du själv. 

Det är när vi förstår att "idioten" bara är budbäraren av ditt egna svek och avvisande av dig själv som verklig förändring kan ske. 
Det är när vi vågar vara sårbara och autentiska med vad vi känner och behöver som verklig förändring kan ske. Och när vi väljer att bejaka oss själva och våra behov med ett kärleksfullt bemötande.

  • Hur avvisar du dig själv? 
  • I vilka situationer väljer du bort dig själv?
  • Är du villig att se på dig själv med kärlek?
  • Är du villig att älska dig själv?
     

vill du ha min hjälp att läka?

I det individuella programmet över 6 månader välkomnar jag dig till en djupdykning in i de sår som får dig att välja bort dig själv. Programmet finns tillgängligt för några få som är redo, som vill dyka djupt, som är mogna att låta det förflutna mötas och ge visdom, och som med hängivenhet har intentionen att berika och njuta av livet. 

Har du frågor och funderingar om programmet eller om sessioner och human design så tveka inte att ta kontakt, jag bollar gärna med dig. 

Allt gott, Helena

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Etikettmoln