Reset_your_life-logo[1]

gamla föreställningar

vem är du?! vem var du?!

Men det är väl typiskt hen, hen är ju sån slarver, -så blyg, -så negativ, -så hopplös när det kommer till relationer, eller pengar, eller hen är ju en riktig soffpotatis... eller?!

Har du någon gång känt att du blir bemött utifrån en bild som du inte längre känner igen? 
Att du blir tillskriven egenheter eller beteenden som kanske stämde när du var liten? 

Det kanske inte ens handlade om dig utan om vad din omgivning/dina föräldrar/dina lärare/grannar osv hade för värderingar och föreställningar om hur saker och ting eller du borde vara.
 

inlärd bild

När vi får höra att vi är tex slarviga tillräckligt många gånger under vår uppväxt kommer vi till slut tro på den tesen, och inte slarvig som i ett neutralt konstaterande utan slarvig laddad med en negativ känsla.
Det ironiska i det hela är att vad som är slarvigt för en person kan betyda något annat för en annan. Att vara slarvig är helt igenom en subjektiv bedömning som inte har någonting att göra med dig som person. Men att tro på att du är den egenheten kan påverka din livssituation avsevärt.

Ett scenario kan vara att eftersom du ändå är slarvig så ser du ingen mening att försöka hålla ordning, du är ju ändå hopplöst slarvig.. Så fort något blir tokigt, går sönder eller tappas bort så dömer du dig själv för din hopplösa slarvighet och tänker att det här hade aldrig hänt någon annan i din omgivning.. 
Ett annat kan vara att du ständigt lägger energi på att motbevisa att du minsann inte alls är slarvig. Du blir pedant med en känsla av att vara en bluff. För när som helst kommer någon att upptäcka att din garderob är ett kaos. 
Dessutom, att leva utifrån en föreställning vi lärt oss tro på bidrar till att livet spelar ut just det dramat. Om och om igen. 
Hur blir vi fri då?
 

lär känna dig själv

Det som givit mig allra mest i uppvaknandet till vem jag sannerligen är, är främst två olika saker. Det första är att jag har öppnat ögonen för mitt beteende och allra mest betrakta hur och när jag dömer andra. Där finns viktiga nycklar i vad jag själv har föreställningar om. När jag blir provocerad av andras beteenden, när dömande tankar går igång och då gärna tankar som  höjer mig själv, eller bekräftar mig själv, då vet jag att det är dags att djupdyka in i mig själv.

Det andra är att lära känna och få förståelse för mitt unika jag. För hur jag unikt processar energi, hur jag responderar på omvärlden, vad som är mitt sanna sätt att agera i livsflödet för att livet just ska flöda och expandera istället för att gå tungt och kännas som en kamp kantad av brist. När jag förstod att det jag tidigare dömt ut mig för, i själva verket är mitt naturliga sätt att processa livsflödet skiftade livet från tungt till glädjefyllt. Nästan som att vända på en hand faktiskt. 

Med andra ord. Det jag lärt mig att döma ut hos mig själv och som jag försökt styra upp och förändra genom nästan hela mitt vuxna liv är i själva verket nyckeln till frihet. 
Det är så många människor jag mött som fått just den upplevelsen, den enorma lättnaden, när jag guidat dem till en förståelse av deras unika jag.
 
Vi lever i en tid där det verkligen är dags att bejaka ditt sanna jag och släppa allt du lärt om vem du borde vara. Det har aldrig handlat om dig.

Vill du göra dig av med gamla föreställningar om dig själv rekommenderar vi dig att följa med på någon av våra retreats eller boka en Ryl-behandling!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln